MVG verses VG

Jag var på utvecklingssamtal med min 14-åring förra veckan. Hon är ett barn som klarar sig alldeles utomordentligt i skolan och nu får hon sina första betyg. Och där hakade jag upp mig på utvecklingssamtalet. För jag förstår faktiskt inte poängen med betyg i vissa fall. Och lite obstinat är jag ju.

Isa är extremt duktig i skolan och har sålunda en hel del MVG i sitt betyg. Så duktig att hennes engelskalärare utan tvekan satte ett MVG i betyg första terminen. "Jag har aldrig haft en elev som varit bättre i engelska, jag skulle inte kunna motivera för mig själv att INTE sätta ett MVG" sa hon.

Nä, det är väl självklart att duktiga elever ska ha MVG tänker jag och så bläddrar vi vidare i betygslistan. Och här kommer det intressanta. En lärare har satt ett VG i mattebetyget. När hennes mentor läser vidare så har den här läraren gett min dotter högsta betyg i alla kriterier på papperet, ni vet, muntlig framställan, jobbar självständigt, kan förklara, blabla. Hennes provresultat är utomordentliga. Spikade eller ett poäng ifrån. Hur kan man då motviera ett VG och inte ett MVG undrar jag? Om man har högsta betyg i alla bedömningskriterier?

Nu skrivs det förstås också att dottern har alla möjligheter att nå MVG, och jag är inte ett dugg oroad för det. Jag vet att dottern klarar att skaffa de betyg hon vill i vilket ämne som helst. Det är alltså inte det som är poängen. Jag undrar snarast varför vi ska ha betyg i åttan om det inte ska sättas de betyg som eleven borde få?

Jag har fått flera svar på det där.
A) Vi sätter inga MVG i första betyget ( Nähä, varför inte det då kan man undra? Varför ska vi ha betyg alls då? Man följer ju elevutvecklingen utan betyg i sju år och vet ändå vad de kan och inte kan)
B) Om jag sätter ett MVG i första betyg har de inget att kämpa för nästa termin. (Är inte det ett lite märkligt resonemang? Jag trodde betyget var till för att visa vad man kunde, inte för att motivera eleverna att jobba nästa år)
C) I vissa kurser kan man inte uppnå alla mål förrän i nian och därför kan man aldrig få ett MVG i åttan ( okej, borde man inte stryka det betyget i åttan då? Om det inte ens finns en teoretisk chans att uppnå det?)

Ponera att man har en elev som verkligen vill ha ett MVG och som satsar all sin tid och kraft på att nå ett MVG i exempelvis SO redan i åttan. Eleven skriver fullt på allt, gör allt som krävs, men får ändå inget MVG. Av princip. Eller för att han ska ha något att "längta" till. Det borde kunna knäcka den eleven.

Omsätt det i vuxenvärlden och fundera på hur det skulle kännas i din nästa individuella löneförhandling om du hade blivit lovad provision och högre lön om du når vissa mål i företaget och din chef säger "Nä, vet du, jag höjer inte din lön för jag tycker du ska ha något att sträva mot. Du är visserligen bäst i allt, det kan inte bli bättre, men jag är rädd för att du tappar motivationen om du får provisionen, så du får streta på ".

Visst skulle man bli förbannad? Och man kan undra om det är okej att behandla elever så?
Nåja, dottern är inte ett dugg bekymrad för sitt betyg. Men medge att det ändå är ett intressant resonemang? Ska vi nu ha betyg så borde de väl visa vad eleverna kan just nu? Eller tänker jag fel?