Olycka

Jag har varit ute på en trafikolycka idag. En frontalkollision på E4. Det är sånt man får ont i magen av redan när man får larmet.
Men sen är man ju inne i jobbet på en millisekund. Man gör det man ska. Håller sig ur vägen och tar de nödvändiga bilderna, känner av vägbanan, mmsar olycksbilder pratar med räddningschefen, försöker hitta vittnen.
Man pratar med polisen och håller fortlöpande kontakt med webben på www.vk.se för att ha snabba uppdateringar om skadelägen, avstängda vägar, bilköer, händelseförlopp, orsaker, ja allt våra läsare kan ha nytta av att veta.

Och man går på enorma mängder adrenalin.

När de tre ambulanserna hade åkt och jag tagit de sista bilderna av bilvraken gick jag mot min egen bil. Där stod en av poliserna och höll i en handväska. Och då plötsligt kastades jag tillbaka till min egen olycka för fyra år sedan. Som i en tidsmaskin, plötsligt flashade bilderna förbi. Jag minns vad som for genom huvudet då.
För det första jag sa när de lade in mig och båren i ambulansen var att jag ville ha min kamera och min mobil. Pengar, plånbok, privatsaker, sånt hade jag inte en tanke på. Kameran och mobilen var det enda viktiga.

Den här kvinnan var väldigt mycket svårare skadad än vad jag var. Jag fick just veta att hon opereras nu i Umeå. Jag hoppas det går bra, så att hon kan sakna sin handväska när hon vaknar.