Sleeping with Hannibal

Hannibal sover fortfarande. Det var onekligen en udda upplevelse att ligga bredvid den där slangmänniskan. Jag tror jag kan vänja mig vid det där pysande ljudet från apparaten, som låter som en luftkonditionering i Grekland. Jag lär väl också vänja mig vid att hoppa till varje gång jag vänder mig om och ligger öga mot öga med maskmannen.

Jag hann också fundera på om det är sådär det känns om man vakar över sin man natt efter natt på sjukhus. När konturerna av slangarna avtecknade sig mot fönstret kunde man faktiskt fantisera om det. Och tänk vad glad jag är att min man vaknar upp varje morgon, trots slangarna.

Däremot låg han still som en cementsugga och upptog hela sin säng och delar av min. Och när minstingen kom upp och hade drömt mardrömmar blev det fasligt trångt i MIN säng. Och inte vågade jag peta i min man och väcka honom heller!

Så när klockan var halv sex gav jag upp och målade lister och rev tapet. Det är skönt att ha det gjort i alla fall.