Hör Gud bön?

Jag var på adventsgudstjänst idag i Nordmalings kyrka. Prästen Moa Beek höll en alldeles fantastisk predikan som träffade både här och där på alla oss som satt i kyrkan tror jag.
Hon drog smarta och finurliga paralleller mellan Jesus och USA:s nye president Barack Obama. Om att det måste ha varit som att komma på Obamas kampanjmöten, när Jesus tågade in i Jerusalem. Om förväntningar på dem som är valda eller välkomnade för att förändra.
Som när folk trodde att Jesus kom för att befria dem från romarna, och de fängslade honom och korsfäste honom inom en vecka.
"Vilket fiasko" sa Moa. Romarna stannade ju något halvsekel till och drev judarna på flykt det sista de gjorde innan de lämnade landet.
Men det var ju inte riktigt den förändringen som var poängen.

Hon pratade om det här med att förändra världen. Eller förändra ett stort land som USA. Och sedan var det bön, för många olika människor. Bön om att Gud skulle hjälpa dem som var valda för att förändra. Att ge dem ödmjukhet. Förståelse. Visdom. Tålamod.

Tja, här startade min tankebana med Jesus, gick i direkt i nedstigande led till Barack Obama, när vi nu ändå hade pratat om först världen och sen USA. Men så tänkte jag vidare och bröt mig ner till Sverige och Reinfeldt där jag satt med knäppta händer. För att vandra vidare i maktpositionerna till – Nordmalings kommunalråd Ingemar Sandström!

Så om vi nu bryter ner det här i alla led så satt jag den första advent i kyrkan och bad för att Gud skulle hjälpa Sandström genom att pytsa över honom lite ödmjukhet, förståelse, visdom och tålamod.
Är det inte ödets ironi att det är kommunfullmäktige i morgon?