Krig och kärlek

Jag kan inte påstå att jag känner mig sådär extremt julstressad att jag skulle ha någon negativ påverkan på barnen. Så varför är det då fullt krig mellan dem från det att de kommer hem från skolan tills de lägger sig?
Nyss hade de ett krig om fjärrkontrollen som slutade med att jag ställde in alla deras kommande semesterresor för tid och evighet, hotade med rumsarrest och definitivt TV-förbud fram till jul om det inte blev ändring. Nu sitter tre av änglarna framför Desperate Housewives och är så sams som aldrig förr. Förmodligen högst temporärt.
Sönerna har kommit ur sitt krig, så 20-åringen och en 12-åringen är för tillfället ganska neutrala mot varandra.
Men tjejerna. Jag suckar djupt.
En 17-åring som försöker hålla positionerna och en 14-åring som plötsligt vill vara med i matchen. Det är som tupp- eller möjligen hönsfäktning så snart de kommer i närheten av varandra just nu.

Jag skulle ha bett om lite tålamod till mig själv i söndags också.

Dagens insikt är att jag egentligen tycker det är lite vilsamt att stryka gardiner. Det finns tråkigare saker att göra hemma faktiskt.
Och tvättmaskinen går och går. Hurra!