Finmiddagsbjudning

Är det någon av er som brukar bjuda middagsgäster när ni har vardagsrummet fullt med julkartonger och strykbrädan mitt på golvet, strax intill tre halvfulla sopsäckar och några tvättkorgar med smutstvätt? Inte det?

När jag står mitt i värsta stressen ( tjugo minuter kvar till avfärd) och gräddar våfflor som komplement till soppan unghopen ska äta till lunch innan handbollsmatcher och hockey, kommer sonen in och undrar om jag inte kan bjuda hans presumtiva svärföräldrar på middag efter hockeyn. Jag ser hela livet passera revy innan jag blir så pass klarsynt att jag inser att det faktiskt inte går. Vi kommer hem från hockeyn själva ungefär lagom till nästa hockey börjar på TV och då har jag lovat Isa att lyfta ut alla mina kartonger från hennes rum så att hon kan julstäda och dessutom tömma ett antal lådor som står och barrikaderar halva hallen uppe. Planen är hämtpizza för familjen Lundqvist för att ha en chans att få i oss något alls inom ett rimligt tidsperspektiv.

’Jag hade tänkt att Pernillas pappa skulle få se hockey här’ säger sonen besviket.
Det är Skellefteå- Modo på TV och "svärfar" är modoit.
Så vad gör en vettig människa under de premisserna? Säger Nej naturligtvis.

Och vad gör jag? Jo, jag hör mig själv säga ja.

Så "svärfar" och flickvän har varit här på middag och ätit hämtpizza och sett hockey och det gick alldeles utmärkt. Ingen snavade över kartongerna. Sopsäckarna lyfte jag ut på bron. Strykbrädan stod kvar. Och ingen dog för det.

Och passande nog ringde min svåger nyss och undrade om jag kunde hämta honom och min lillasyster och alla barnen, i Bredvik, där de var på partaj. Så nu funderar jag på om jag ska sova tills de ringer eller om jag ska ta de där j-vla lådorna och tömma dem när jag nu ändå ska vara uppe några timmar till.
I morgon är det dubbla hockeymatcher plus att jag jobbar, så det känns som att det jag har gjort ikväll är på plus för i morgon.