Lucias otäcka följeslagare

Lucia hade en otäck följeslagare förr i tiden. Seden med vitklädd flicka med krans i hår kom till Sverige från Tyskland på 1600-talet och i Tyskland så hade Lucia en liten Lucifer med sig. Han kallades "dyvelskater" på plattyska och skrämde upp varenda unge läste jag häromdagen. Namnet på våra lussekatter härstammar därifrån.

Men när tyska invandrare tog med sig seden hit så bytte de namn på Lucifer. Ute i stugorna i Sverige kallades han för Lussepär.
Dagen till ära kände jag mig genast som ljusets drottning. Iförd särk, alternativt vit Leksandströja, hela dagen med händerna vilsamt ihopslagna, oförmögen till just så mycket annat.
Och så Lussepär ett steg bakom som påpekar att jag ska vila, att jag inte ska jobba med feber, att man ska vara sjukskriven när man är sjuk. Egentligen är han god tror jag.

Just nu har vi ett temporärt brejk från varandra. Lussepär är och städar på SCA för IFK Rundviks räkning. Jag tjuv-skriver blogg innan jag hostar mig tillbaka till soffan och hoppas liva upp mig med Leksand-AIK.