Nere för räkning

Saker går inte min väg just nu. Det är väl själva fasen att man blir dyngsjuk lagom till den enda lediga helgen. Jag håller i alla fall på att hosta upp allt som finns inuti mig känns det som. Jag trodde det var irritationen över hockeyn som gjorde att jag kände mig helt slut och matt igår kväll efter matchen.
Frågan är om en Leksandsförlust kan ge mig 39.6 i feber? Frågan är om den dessutom kan få mig att spy upp de fem liter te jag hade stjälpt i mig under kvällen? Utan förvarning. Hur som helst var det vad som hände.

Jag har teorin att mina hostattacker utlöser alla möjliga andra attacker just nu.
Natten har jag därför tillbringat sittande med krampaktiga försök att inte hamna i hostattacker igen. Det är sanslöst vilken träningsvärk man kan få i mellangärdet av det här. Sannolikt resulterar det inte i några nya muskler, så det är helt bortkastat dessutom!

Så nu ser jag mest allt jag skulle behöva göra, och så är det ombytta roller mellan ljusdrottningen och Lussepär. Jag går idag steget efter ( eller snarast sitter kallsvettig på en stol) och ger order om vad som måste göras. Helst sju saker samtidigt. Och Lussepär suckar och bär lådor och hänger grangirlanger och inser att detta är ett force major och inget förhandlingsbart läge.

Något säger mig att han tyckte det var lite lugnare igår när jag inte orkade något annat än att ligga pall.