Pepparkakeland

Vi har en viss jultradition vad gäller pepparkakshus i vår familj. Sen barnen var pyttesmå har de fått bestämma vad vi ska ha för hus och sen har vi skapat ett. Det har blivit allt från isbanor och slott till Twin tower ( med ett av sonens modellplan flygande över fram till kraschen på tjugondag knut) och finlandsfärjor. Inför årets pepparkakshus var diskussionerna livliga.
Anton: Vi har väl alltid haft något som har anknytning till en viktig händelse?
Isa: Det har vi väl inte alls.
Anton: Jomen när mamma hade köpt en ny bärbar dator så gjorde vi en sån i pepparkaka.
Isa: Det kan väl knappast kallas "världshändelse"
Anton: Jomen det var ju en grym händelse i alla fall, hennes första bärbara.
Isa: Jamen vad föreslår du att vi ska göra nu då?
Anton: Jag vet! Vi kan göra Barack Obamha. Den förste svarte presidenten!
Isa: Hur då? En jättestor gubbe då eller vadå?
Anton: Ja!
Isa: ( väldigt avmätt) Hur ska vi få honom annorlunda då, pepparkakor är ju redan bruna?
Anton: Jag vet inte.
Isa: Du menar att vi ska bränna pepparkaksgubben?

En lång tystnad uppstår.
Anton: Vi kan lägga bruna nonstop i hela ansiktet utom ögonen som vi gör med blå nonstop.
Isa: Ursäkta men tycker du att det är det vanligt att en färgad man har blå ögon?

En genomgång vid bordet visar att mina två barn har bruna ögon, precis som sin far och precis som Antons kompis från Burundi som med liv och lust lyssnat till diskussionen. Den enda avvikande är jag med mina gröna ögon.
Vad man kan göra med gröna nonstop kommer mina kreativa barn på i nästa sekund. Men det är en hemlis några dagar till!