Handduken är kastad

Jag är inte bara nere för räkning. Jag har kastat in handduken. Min resning på nio i måndags, för att fixa kommunstyrelse och Rundvikskväll, var kanske inget genidrag efter feberhelgen.
Återfall eller omöjligt fall eller i vilket fall som helst så ligger jag nu pall och väntar på bättre tider.
De kom inte i morse i alla fall.

När jag sov som djupast, min alvedon- och cocillana-inbäddade sömn, väcktes jag av ett illvrål. Det var sonen som halkat och trillat i någon av alla miljoner pölar på vägen till skolan. Han kom tillbaka jätteledsen, genomblöt och djupfryst med ont i ryggen. Och galen över att han nu kanske skulle komma sent till dagens innebandyturnering.
Vad gör en stackars febrig mamma då?

Så medan han bytte kläder, drog jag på mig alla möjliga plagg utanpå nattlinnet för att köra honom så han skulle hinna till skolan. Och ja, det är glashalt. Feberyr och hostig kanade jag tillbaka hem. Nu drar jag täcket över huvudet och kliver upp i april. Lagom till kvalserien.