På spåret

Jag känner mig lite som producenten för "På spåret". Vi befinner oss nu i en kall stad med anknytning till dunder och klumpar. Eller nåt. Hela vägen hit kunde jag minsann se hur aldrig tidigare skådade byar, berg och vägskyltar flimrade förbi som de gör i TV-programmet.
Var vi är? Tja, såhär såg utsikten ut från mitt rimfrostade hotellfönster i morse? Någon som hittar hit?

Vi tog oss i alla fall igenom IKEA och lämnade varuhuset som ett fortfarande gift par. Trots tre timmars köksavdelning.
Efter ytterligare några timmars kylslagen bilresa anlände vi slutdestination igår kväll. Och här var det kallt. Fruktansvärt kallt. Kinamat, bastu och sangria till en av mina favoritfilmer kändes nästan som om jag planerat det alldeles själv.
Galen i Kärlek med Jack Nicholson och Diane Keaton har en suverän dialog och är mer än en romantisk komedi. Dessutom har vi nu bara fem kanaler att välja på, och en TV, så min man fick lov att se den igen han också.

Sen mer eller mindre föll jag isäng på mjuka bolster och sov som en klubbad till klockan fem i morse. Man skulle ju kunna tänka sig att jag var pigg och utvilad till min bröllopsdag idag, men jag tycks kunna sova enorma mängder.

Nu har vi hunnit äta jättegod hotellfrukost och sovit en stund till, så nu ska vi göra stan innan alla hockeymatcher vi ska ha koll på börjar. Leksand-Troja, Skellefteå-Förlunda, Sverige- Kanada. Efter 24 år ihop vet man hur man vill fira sina bröllopsdagar.