Släcka elden runt fötterna

Ikväll var kvällen jag skulle komma isäng tidigt efter flera nätter med extremt lite sömn. Av olika anledningar somnade jag inte förrän fyra i morse och vaknade igen vid sextiden. Många malande tankar. Min 12-åring sover inte heller på nätterna. Han mår inte särskilt bra just nu och drömmer många mardrömmar.
Och just som man tror att saker kanske ska lösa sig, att man ska hinna klart begravningsprogrammet man håller på att skriva ihop, att man ska få ihop det andra textbladet man ska göra, att man ska hinna med livet i största allmänhet, ja då händer nästa oförutsägbara sak, halv elva på kvällen . Och så sitter man här när klockan närmar sig halv två och vet att i morgon bitti 5.30 ska man vara pigg och alert för fixa en annan sak man lovat, ja när man trodde man hade full koll på livet. Ibland känns det som att man bara hinner släcka elden kring fötterna.

När jag skulle hämta min man på NUS idag så hade han för övrigt förökat sig. Han kom ut i sällskap med en synnerligen blek ung man med en spypåse i ena handen och en näve stift inopererade i den andra. Systersonen är alltså opererad idag. Han mådde väl inte riktigt toppen efter narkosen. Och just när min syster skulle skicka hem honom med bussen för att själv kliva på sitt skift på ambulansen i Umeå, så stötte hon på min man i centralhallen så vi fick med oss systersonen i bilen hem istället. Ibland sammanför gudarna oss alldeles perfekt. Det är skönt när någonting fungerar över förväntan ibland.