Slut på det vita

Jag tittade i kylen igår kväll klockan halv tio. Då fanns två liter mjölk.
Det borde vi klara frukosten på.
Jag tittade i kylen klockan 7.30 i morse. Då fanns noll liter mjölk.
Ibland önskar jag att jag bodde ensam i en etta och alltid visste exakt vad som fanns och inte fanns, sedan jag sist tittade i kylen.

Så stackars Anton, Isa och jag har ätit havregrynsgröt med svartvinbärsjuice till. Ja inte i gröten, utan bredvid.
Nöden är uppfinningarnas moder. Men ingen var särskilt imponerad.

Däremot är jag glad över att jag inte ser ett enda snömoln på himlen.