Familjen adrenalin

Just hemkommen efter en sjukt spännande hockeymatch på alla sätt. Ett riktigt nervdaller som slutade lyckligt. Men shit vad det tär på kroppen! Jag fattar inte hur jag ska klara en kvalserie? Jag är redan adrenalinförgiftad.
Jag slapp däremot bevittna Leksands 62 minuters utvisningar i enbart den tredje perioden, i förlustmatchen mot Huddinge. Suck.

När jag kom hem var det fullt kaos här hemma. Min äldsta dotter var på Stand Up comedy på någon studentpub i Stockholm och tittade på min mellandotters idol Soran Ismail.
Hela eftermiddagen har mellandotter suckat över att det inte var HON som skulle dit. Eller som hon skrev till sin syster. " Men åååh, classic, soran!! Prata med honom! Säg att din syster är småkär i honom! Vi ska ha en jävla temadag… 🙁 …. "

Precis när jag klev in genom dörren nu nyss ringde telefonen. Det var Soran Ismail. Ni kan ju tänka er ungefär hur högt dotterns tjöt. Storasyster var nämligen nu ute på krogrunda med idolen ifråga och hade berättat om lillasyster. Så nu ringde han hit för att prata med den stackars lillasystern som inte fick se honom uppträda ikväll.

I detta ögonblick pågår febril aktivitet för att alla hennes bästa vänner ska få veta vad som just har hänt, för så adrenalinhög som hon är nu kommer det att krävas MÅNGA sms, telefonsamtal och msn-konversationer innan hon har landat så pass att hon kan gå och lägga sig.

Själv tror jag att jag kommer att somna i samma sekund som mitt huvud landar på kudden.