Du säger, jag tänker

Min man affischerar varje vecka för en ideell förening han är med i. Ibland är det snålt om tid och då ber han mig göra det om jag ändå ska och handla eller skjutsa barn till hallen eller om jag passerar något annat affischeringsställe. Man vill ju tänka ekonomiskt och miljövänligt också.
Igår meddelade han att han satt upp affischer på alla ställen utom ett och bad mig göra det.
När jag kom dit satt där redan en affisch. Så jag ringer min man för att kolla om jag har fattat rätt.

Jag: Du det sitter ju redan en affisch där.
Han: Ja jag vet, jag satte upp den.
Jag: Men du bad ju mig göra det.
Han: Jamen nu sitter den där.
Jag: Varför ber du mig om du redan har satt upp den?
Han: Jag glömde säga det sen. Det tog dig 30 sekunder att se det, du skulle ändå dit, det kan väl inte ha varit så jobbigt ?? ( här låter han sur så in i h-vete)
Och jag brinner förstås av på en hundradels sekund. Men försök förklara för en som är djupt försjunken i att se Skellefteå AIK få dyngstryk av Timrå just då. Mission impossible.
Samtalet slutar med en påslängd lur.

Däremot hinner jag fundera på vägen hem, var i konversationen det gick snett. Och sen går jag in i vardagsrummet, väntar till periodpaus och tänker vara djupt pedagogisk.
"Men släpp det där nu, börja inte nu igen" suckar maken djupt från soffan.
"Hur ska man kunna ändra saker som blir fel om man aldrig utvärderar?" undrar jag och ger mig inte. Jag drar min tes och han lyssnar trött. Vi tänker så himla olika.

Såhär är det. Någon av oss ber den andre sätta upp en affisch. När man kommer dit sitter det redan en affisch uppsatt där.
Han tänker: Vad bra, det sitter en där, då behöver jag inte sätta upp den här.( Sen är hans ärende avslutat)
Jag tänker: Det sitter redan en där. Kan jag ha missuppfattat var jag skulle sätta den HÄR jag har i handen då? Ska den sitta någon annanstans? ( Alltså ringer jag och frågar)

Och när jag ringer så tänker vi olika igen.
Jag vill veta om jag har missat någon information, om jag ska sätta den någon annanstans.
Han tar för givet att jag ska ringa och gnälla för att han glömde säga att han redan satt upp en där.

Och där, mitt i Skellefteå-Timrå kunde vi enas om att det nog var faktiskt så det gick till.
Information är underskattat.