Doktorn kan komma

Cam impingement. Det är vad sonen lider av. Idag kom nämligen röntgenbeskedet från den idrottsmedicinska expertisen.
Ni som läst min blogg flitigt vet att stora målvaktssonen har haft ett jobbigt år med sin höft. Många dystra dagar. Många sjukgymnastbesök. Många naprapatbesök. Ont,ont,ont. Smärtlindrad för att klara elitträningen. Ultraljud, ström, värme, akupunktur.
Och olika teorier om vad som är fel. Ett jobbigt år helt enkelt.

Idag fick han bekräftat att det definitivt inte är inbillning. Det finns en anledning till att han har haft så ont.
Jag har försökt fatta och förenkla. Höftkulan ska ju rotera i en grop i höften. Den ska liksom passa in där som en pusselbit i ett pussel och snurra runt alldeles friktionsfritt. Men på sonen har det av någon outgrundlig anledning vuxit ut en benbit där. Och den benbiten skaver när kulan ska rotera. En kula med en pigg på passar inte i en rund grop. Det är som att försöka trycka in fel pusselbit i ett pussel. Och vad värre är. Den kommer att förstöra höften om det inte åtgärdas, oavsett elitidrott eller inte.

Just hans exakta typ av skada var ganska ovanlig. Men det går tydligen att operera med
Titthålskirurgi om man har flax. Det är bara det att det inte är så många som vill göra det än.
Men det finns en. Engelska fotbollslandslagets läkare.
Det är ju inte så himla svårt att räkna ut att den mannen inte direkt är arbetslös.
Så nu väntar sonen på att hans läkare ringer Englandsdoktorn för att kanske, kanske få möjlighet till ett ingrepp.
Om han inte gör något åt det kommer hans höft att krascha totalt. Och när man är 20 år lär man ju behöva sin höft några år till. Typ ett helt liv.

Får han nu inte göra en titthålsoperation så verkar det bli att snitta upp höften och offra ett halvår på rehabilitering. Ja, enligt en sammanfattning av de tusen ortopedutlåtanden jag krånglat mig igenom ikväll. Jag ska försöka att inte måla F på väggen utan hoppas att det här löser sig smidigt. Doktorn kan komma. Från England helst.