Puls

Anton har sett hockey med mig i kväll. Mellan första och andra perioden lutade han sig mot min arm och sen tittade han chockat på mig.
’Vad är det som dunkar?’ undrade han
’Det där är väl inte din puls mamma??’
Han såg rent olycklig ut. Men det är ju ingen ide att ljuga. Det var ju min puls.
’Mamma VET du hur fort den dunkar? Den dunkar sjukt snabbt. Är inte det farligt?’

Well, vad ska man säga om det.

Det där var alltså i periodpaus medan Leksand ledde med 1-0 . I den tredje perioden fick han inte sitta bredvid mig, för då hade han fått panik om han känt min puls sista fem minuterna när Leksand pressade konstant för att fixa en kvittering. Som naturligtvis inte kom.

Nu har den lugnat sig något, även om jag känner att den stiger när jag tänker på Södertäljes målvakt Henrik Karlsson som är en dryg J*el. Jag kommer aldrig att försvara honom (så målvakt han är) om han så får båda händerna avslagna. You had it coming, skulle jag säga. Karma.
I samma mening kan jag ju skicka Kudroc till samma varma plats som Karlsson. Spelare som crosscheckar målvakter (som bekant inte ens är tacklingsbara) i halshöjd är jag inte särskilt imponerad av. Just där skulle jag ha velat ha Roman Vopat tillbaka i Leksand, för där hade han kunnat göra en insats på Kudroc med sin världsberömda If you do that again-replik på broken english: I will rip his fucking head off.

Och till alla ni män som klagar på era fruar för att ni inte får se hockey ifred utan har någon som sitter och pratar oavbrutet matchen igenom har jag bara en sak att säga. Var glada att ni inte är gifta med min man. Nästa gång hämtar jag silvertejpen. OM det räcker med att tejpa åt munnen på honom vill säga. Alternativet är att tejpa fast honom ute vid lyktstolpen