Tonårsvalpar

Anton fyllde som bekant 13 år igår. Tonåring. Det sista lillbarnet. Man skulle ju kunna tro att det var mamma som skulle ta det hårdast men nejnejnej. Hans systrar krisar mycket värre.
Julia satte sig i soffan med en djup suck.
Julia: Mamma, seriöst. NU finns det ingen återvändo. Anton är tonåring!
Jag: Vadå ingen återvändo?
Julia: Vi måste skaffa en valp eller en bebis.

Jag ska fundera på saken när han fyller 40. Möjligen.

För övrigt blev dagen en orgie i Skellefteå-prylar eftersom han och pappan var i Skellefteå på match dagen innan. Själv var jag hemma och jobbade, bakade foccacia och tre sorters kakor till konfirmations-tonåringskalaset. Men tyck för all del inte synd om mig för det.

Efter en småstressig morgon med uppvaktning av son, strykning av linnedukar och hopslängning av ruccola-bönsallad så var det faktiskt skönt att sitta i kyrkan under konfirmationen. Både kusinen och Anton verkade nöjda med sitt hopslagna firande och det var skvatt omöjligt att äta igår kväll efter alla god mat man hade vräkt i sig.
Nu är det hela två dagar till nästa kalas. Mars är en hysterisk månad.