Tro och hopp

Dagens text handlar om hopp. Jag har lite kvar, men behöver nog hjälp från högre makter också om det ska finnas minsta chans för Leksand att spela elitserie.
Å andra sidan finns det mycket viktigare saker för Gud att syssla med.
I helgen var det konfirmation för en stor del av Isas klass, de som gått i vintergruppen. Som alltid blir jag glad när jag ser hur kyrkan faktiskt hänger med i tiden. Jag har bra erfarenheter av konfirmandledarna och tycker att det är högt i tak i kyrkan i Nordmaling i det här fallet. Och jag är helt säker på att eleverna idag kan viktigare saker än att rabbla katekesen.

Jag gissar att en del förfasades över min systersons bandana. För mig är den däremot att jämställa med ett hårband eller ett hårspänne på vilken tjej som helst. En personlig sak som han ville ha med sig genom sin konfirmation. Fine. Det kan väl inte vara hårbandets vara eller icke vara som är det viktiga?

Jag har numera en son som lyssnar på hip-hop och som mellan varven går omkring med mössa inomhus. Jag trodde aldrig jag skulle hamna där, men jag har fått bita i det sura äpplet. Jag vore en idiot om jag skulle lägga energi på att försöka få honom att se ut som jag vill att han ska göra. Ja, inom rimliga gränser. Man väljer sina strider. För mig är det viktigare att han respekterar kompisar och vuxna, beter sig som folk och har ett gott hjärta, än att han inte får ha mössa på sig inomhus.
I alla tider har ungdomar hittat sitt sätt att tänja gränser och revoltera. Det är bra! Det är deras jobb! Det för utvecklingen framåt.
Det är då det finns hopp.