April, April men ingen sill

Efter den chockerande husmansveckan förhandlade Anton till sig en egen matvecka. Alltså har 13-åringen fått göra veckans matsedel. Dock med vissa förbehåll. Inte pommes frites mer än en dag och ingen läsk till maten utom på helgen. Och självklart grönsaker till maten varje dag.

Sällan har man väl sett honom gå in med sån entusiasm i ett projekt. Nu sitter den prydligt nedskrivna matsedeln på kylen och veckan har inletts med kyckling och currypasta, tortillas och kebabgryta.
Storebror trodde inte sina öron när han fick höra att Anton skulle bestämma mat, men var väldigt nöjd med det. Idag fick jag ett sms av honom där det stod " Se då verkligen till att ha mat kvar åt mig idag"
Jag var djupt frestad att svara " Vi har redan ätit, maten tog slut, du får steka palt"
Sen skulle jag skicka ett nytt en stund senare med texten "April, april"

Fast så kom jag att tänka på min svägerska och vad som hände henne en första april när hon skojade om mat. Familjen skulle nämligen till Australien och hade involverat alla barnen i att spara pengar till resan.
Det innebar att hennes då 12-årige son D en dag träffade några fiskare som klämde rom och sen kastade fisken. Sonen tyckte det var hemskt att kasta så mycket fisk som kunde bli mat och frågade om han fick ta hem den. Det fick han.

Det han inte hade förutsett var att de kassar fisk han tog hem skulle ätas upp. Gratis är gott.
Så familjen åt fisk, fisk och mer fisk. Nyttigt och bra, men lite tröttsamt för de fyra barnen.
Så kom den första april och till middag var det fisk. Igen.
När barnen petade i fisken sa min svägerska "den som äter upp sin mat direkt får en glass efter maten"
Sonen kastade i sig det som fanns på tallriken.
Då yttrade min svägerska de mest förbjudna orden "April april"
Sekunden efteråt kände hon hur det brände till i armen.
Där satt hennes arm mellan äldste sonens tänder, trots att han för länge sedan passerat bitåldern.

Jag kan bara konstatera att ett års ätande av fisk och en utebliven glass på första april måste vara värre än den värsta terrormetod mot en 12-åring. Alla gränser var passerade. Det slog helt enkelt slint.
Om jag inte minns fel så fick han till slut sin glass ändå. Familjen åkte till Australien julen efter.
Och min son slapp det där matskämtet på första april idag. Vem vet hur hårt en 20-åring hade kunnat bita mig om han trodde kebabgrytan var slut?