Ovanligt vanliga Lollo

I morgon är det skärtorsdag och Antons klass ska klä ut sig till påskkärringar. Som vanligt är det en del av killarna som inte tänker klä ut sig för att de anser att det är löjligt. Själv peppar både jag och mina döttrar honom. De coolaste killarna är ju de som törs röra sig utanför de där ramarna. Istället för att spänna muskler, svära och slåss. Det gillar ju alla tjejer, det är bara killarna som inte har förstått det förklarar jag för sonen.

När vi som bäst letar smink så berättar sonen att hans fröken Lollo också ska klä ut sig.
Anton: Hon ska klä ut sig till en vanlig person.
Jag: Va?
Anton: Ja, hon ska inte vara fröken, hon ska vara en vanlig person.
Jag: Men är hon inte det alla dagar?
Anton: Nä, hon ska ha mjukisbyxor och utsläppt hår och T-shirt och sånt. Du vet som en vanlig person. Som oss i klassen typ

Det här kan bli Blåkulladagens spektakulära event! Lollo ska vara en vanlig person!
Jag undrar vad det rör sig för bilder i den där 13-årshjärnan om fröken som "vanlig person".
Jag vet nämligen att i en 46-årig mamma-hjärna så är det precis vad jag tänker att Lollo är alla dagar. En vanlig person. Jag har bara aldrig tänkt på att ungarna i klassen kanske ser henne annorlunda.
Det ska bli mycket intressant att höra vad ungarna säger när de kommer hem i morgon. Och ni andra lärare, om ni läser det här så vill jag SÅ gärna höra hur Lollo var som "vanlig person"

Lollo och jag har förresten gått i samma klass när vi var i min sons ålder. Jag vet hur hon såg ut då! Då när hon liksom var en "vanlig person". Och 13 år. Typ.