Påsktransan

Jag gjorde det stora misstaget att inte leta fram allt smink igår kväll. Jag visste ju var jag hade mitt svindyra illröda Clinique-läppstift som inköptes någon gång under alkoholrus på en finlandsfärja i mitten av 80-talet och som tjänstgjort som påskärringssmink sedan dess. Trodde jag vill säga.

Men det kan vara så att jag inte målade påskkärringar i fjol. Det kan också vara så att sedan dess har en dotter flyttat till Stockholm och om jag inte missminner mig så har hon haft en del väldigt röda läppar på en del bilder. Det är inte otänkbart att de röda läppstiften tagits ut som "förtida arv".
Hur som helst så fanns ju inte hennes sminkväska att tillgå heller. Och det smink jag äger går i tragiskt naturnära nyanser!

Jag hann riva upp tre badrum, 654 kassar och fem sminkneccesärer ( både egna och andras) innan jag till slut hittade jag ett läppstiftsprov från Oriflame längst ner i någon påse och kunde börja skapa. Isa var road.
"Du ser ut som en trans" sa hon med bred amerikansk brytning när hon passerade lillebror.
"Tycker du jag ser farlig ut" undrade han.
"Nej, jag sa att du ser ut som en trans. Men du kanske inte vet vad det betyder"
"Du menar en transvestit" svarade lillebror obekymrat.

Rätta mig om jag har fel, men poängen med påskkärringar är väl inte milda toner i naturnära färgskala och så "kvinnligt" som möjligt? Det ska väl vara lite..ja overdone?
Så i prickig volangkjol, lilamönstrad blus, rosarosigt förkläde och lila huckle traskade han iväg över skolgården med gigantiska fräknar och oriflame-rosiga kinder.
Däremot såg jag ingen vuxen "vanlig person" på skolgården, så Lollo kanske inte hade kommit än.