Poliser och änglar

Jag känner mig väldigt hemma i en blå-vit klack. Och jag gillar att se hela min familj vifta med blå-vita lappar och sjunga blå-vita ramsor. De skulle göra sig fint i Leksandsklackan allihopa!

Även om säsongen är över för hockeyn så finns det ju andra sporter man kan se. När vi är i Göteborg så brukar det bli någon fotbollsmatch. Eftersom brorsan är GAIS:are så brukar valet hamna där. Men på påskafton träffade vi definitivt rätt när vi i 20 graders värme såg den Allsvenska premiären mellan IFK Göteborg och Djurgården på utsålda nygamla arenan Gamla Ullevi.

Och vilken match det blev. Hur ofta blir det 6-0 i allsvensk fotoboll?
Det var verkligen folkfest , naturligtvis med inslag av sånt som jag önskar inte skulle finnas på den här typen av arrangemang, men en riktigt, riktigt bra dag i alla fall. Arenan är enormt fin nu efter ombyggnaden och man såg fantastiskt bra på ståplats.

Anton och kusinen Otto fick se alla sidor av fotbollsvärlden i alla fall.
Polisuppbådet var som vanligt enormt, vi möttes av flera blodiga och sönderslagna Djurgårdare, ölen tog slut i arenan, alla kroppsvisiterades noga innan vi gick in, Anton fick erbjudande om att smuggla in öl åt en munter IFK-supporter, många mål och nya klackramsor.

Svägerskan var lite orolig för sin lille son innan när min man hade köpt ståplatsbiljetter i klacken. När vi kom hem från matchen upplyste han alla om att "nästa gång vill jag inte sitta på fotboll, jag vill stå i GAIS-klacken"

Tror jag det. Sport ska ses stående i en klack. Det är bara så.