Sangriapremiären

Jag vet inte om min bror tyckte synd om familjen för igår ringde han och bjöd oss på grillfest. Det kändes som ett genidrag att avbryta gårdsröjningen, där för övrigt samtliga hemmaboende fyra barn var utkommenderade till arbete.
Vi såg ut som familjen Ingals i Lilla huset på prärien där vi arbetade sida vid sida med våra krattor. Vissa med Ipod och hörlurar för att stå ut med detta oerhörda obetalda slavarbete.
Nästa genidrag var att avsluta arbetet med en kanna Sangria och sedan fortsätta den där Sangriadrickningen hemma hos lillebror.

I natt när jag var som mest yr kunde jag inte för mitt liv förstå hur jag kunde tycka det där var en bra ide tidigare under kvällen. Jag vaknade i morse med samma insikt. Hela dagen har gått i ultrarapid, med undantag för Sverigematchen som gick saktare ändå. Både jag och Pär somnade i soffan mellan nedsläppen.
Nu har vi istället tagit oss i kragen och avverkat ett kvällspass där vi lastat ett släp fullt med ’rat’.