Aschberg och jag

Igår gick jag barfota i solvarm sand och vadade i mindre varmt vatten. Robert Aschberg hade funderingar på att bada utan våtdräkt efter surfingen. Hade han utmanat mig hade jag klivit i, jag lovar. Jag stod ju redan en bit ut i vattnet så jag hade bara hivat av mig tröjan.

För övrigt är jag som vanligt fascinerad över hur olika vissa människor agerar utanför kameran och sedan framför densamma. Medan andra är mer som man tänker sig hela tiden.
Jag konstaterar i alla fall att Robert Aschberg är en hyvens kille som kan bjuda på sig själv med en sorts naturlig lätthet.

När jag gick där i den där varma sanden så insåg jag i alla fall plötsligt hur skönt det ska bli med sommar. Jag har inte riktigt hunnit tänka ända dit förrän nu.
Det gick lättare med fötterna i varm sand, än när jag kom hem och såg mina slokande oplanterade penséer som skulle ha ersatt julbelysningen i det fejkade evigt gröna granriset i mina blomlådor för någon vecka sedan.
Här varar julen uppenbarligen inte till påska, utan snarare till midsommar. I bästa fall. Sen vänder det ju liksom och är kortare tid TILL jul än FRÅN. Och då är det ju som ingen idé att plocka bort julgrejerna väl?