Grus i maskineriet

Min lillebror har inte mycket till övers för skejtare eller snowboardåkare på "haschpulkor" som han gillar att kalla det. Själv hade jag aldrig trott att jag skulle få ett barn som Anton, med bakåtvänd keps, hängande byxor, gigantiska tröjor och hiphop i mobilen. Men det är väl så att man slappnar av i sin fostran när minstingen kommer !
Nu är det mycket skateboardåkning och igår var han och kompisen A ute och åkte hela dagen och kvällen. Ja, fram till att Anton tydligen hade fått in något grus i maskineriet bokstavligt talat, vilket orsakade ett tvärstopp på rampen och en rejäl krasch.

Kvällen tillbringade han med lindad arm och mitella av nylonstrumpa. Man tager vad man haver liksom. Natten har varit smärtsam.
Det verkar inte ge med sig och han har risigt med rörlighet i armen ( ja om man inte tycker det är okej att han skriker som en stucken gris när man vrider lite på den)
Så nu har jag ringt syster (ja min alltså) på ambulansen och konsulterat henne.
Jag gillar inte att använda sjukvården och särskilt då akuten "i onödan" , men just nu verkar det som om vi får krypa till korset och köra in och tillbringa en solig söndag på röntgen.

Förstå om ens barn kunde hålla sig till mer rejäla sporter som hockey.