Coverdale, Björn och jag.

Jag läser just min kollega Björn Forsgrens recension av Whitesnake. Han skriver bland annat att han såg Whitesnake 2008. Han måste ju ha skrivit fel tänker jag lite förstrött innan jag läser vidare. Han menar väl 1988?
Det är då jag liksom vaknar till. Jag inser plötsligt att när jag åkte till London sommaren 1982 för att se bland annat Whitesnake och AC/DC, då var Björn inte ens påtänkt. David Coverdale var 31 när jag såg honom svänga med sitt mickstativ. I lördags var han 58 år. När jag såg Ritchie Blackmore gå loss i Rainbow på Castle of Donington hade min kollega Björn typ fem år kvar till sin födelse. När jag och killarna i mitt plojband spelade Guilty of Love på en hårdrockfestival i Hörnefors hade lill- Björn långt kvar till jordelivet. Shit!
Jag som alltid tror att vi är ungefär jämngamla vuxna människor när vi pratar hockey i telefon.

En påminnelse om min dödlighet har denna dag lämnats mig. That´s for sure!

Å andra sidan var Johnny Rotten 53 år innan jag såg ungdomsidolerna Sex Pistols live första gången. Och Coverdale och jag kanske blir gamla samtidigt?