Tjål

Jag känner mig lite tjålig. Gnällig. Irriterad.
Efter ett par dagar med värk i leder och något som skulle kunna definieras som gigantisk mensvärk i kombination med ett njurstensanfall på fel sida, small det bara till i huvudet i tisdags morse. Det gick inte ens att vara uppe, så ont hade jag . Jag tog en tablett, gick tillbaka till sängen vid 10-tiden och väcktes av sonen när han kom hem från skolan kvart i fyra. Och annars hade jag nog sovit än?.känns det som.
Sen dess har jag varit febrig, mina små fötter mer liknat ett par oformliga fotbollar och ögon och näsa rinner.
Eftersom jag tror jag har lärt mig något sedan förra vårens idiot-tilltag att jobba tre veckor med feber ligger jag därför med fötterna i högläge och funderar rent av på att kolla mitt blodtryck.
Lillsonen har åkt till Norrbyskär på klassresa och jag hoppas de inte blåser bort på vägen.

Själv ligger jag nerbäddad i soffan och tittar på när systersonen spelar NHL på Xboxen. Han har fått tidigt sommarlov från förskolan och eftersom det miss-stämmer en del mellan syster och svågerns jobb så har han och hans 8-årige bror sovit över här i natt. Nu är brorsan i skolan och jag håller ett öga på minstingen tills han och bror blir hämtade i kväll av svågern.
Att ligga i soffan och se Ottawa spela hockey, alternativt se Leo härska i Lego Starwars, känns fullt tillräckligt för mig idag.