Tur som en tokig

Tur som en tokig. Det var min mans konstaterande när brorsonen provade kostymen i natt. Min man vet hur svårt det är att hitta kläder när man närmar sig två meter i längd. Den där kostymen är köpt på en specialbutik i Göteborg.
Vad är oddsen för att en ung man på 195 cm ska hitta en kostym som passar perfekt, någonstans i Övik eller Umeå en vecka innan studenten? Mycket höga.
Vad är oddsen för att han ska hitta en kostym som sitter som gjuten, halv ett en natt i Nordmaling, kvällen innan studenten? Knappast ens spelbara.

"Jag tror inte du fattar vilken tur du har" sa min man medan brorsonen drog en lättnadens suck.
"Köp en lott, det är din turdag"
På väg hem från firandet fick min man frossa och innan vi var hemma var han totalt sänkt.
Efter att ha legat dubbelvikt i badrummet och "tillbett porslinsguden" ligger han nu nerbäddad under dubbla täcken och livnär sig på alvedon.
Själv har jag gnuggat Antons vita gympaskor med miljöfarligt klorin, bytt snören och putsat för att rädda det som räddas kan inför morgondagens examen. Kläderna har han lagt i en prydlig hög.
Nu är det flickfrisering som gäller och sen blir det sängen. Jag är sjukt trött efter en väldigt kort natt i natt.