Syskonsnack

Jag och två av mina småbröder med familjer har käkat middag här ikväll. Som vanligt är det efter midnatt som de verkligt intressanta diskussionerna kommer igång.
Och inte helt otippat fastnar vi i  vår gemensamma barndom, som vi på senare år har upptäckt inte alls överensstämmer med de andras känsla av hur den var. Trots att vi är uppvuxna i samma familj under mer eller mindre samma tidpunkt.

Det är rätt intressant att som vuxen höra hur ens syskon uppfattade situationer som man själv har en helt annan åsikit om. Om hur vi har blivit så olika trots att vi borde ha fostrats ungefär lika. Varför några av oss vill omge oss med vräkiga motorbåtar, snabba bilar eller gigantiska stereoanläggningar, medan andra av oss är i princip totalt ointresserade av materialistiska ting och snöar in på världsproblem och filosofiska resonemang istället.

Det bästa med syskon är att man kan hålla ihop mot omvärlden och försäkra att vilken dålig egenskap som än diskuteras,  så är det inget släktdrag.
Och en sak har vi i alla fall gemensamt – vi har alla haft det värre än våra syskon!