Långtidsprognoser

När jag tittat ut genom sovrumsfönstret var jag närmast skadeglad över att vi dukat för alla 30 konfirmations-middagsgästerna under tak på altanen på baksidan.

Jag kommer att slippa att stå och bita på naglarna medan jag avgör om jag ska lägga ut dukar nu, om vi ska duka där eller på gräsmattan, eller om partytältet håller regntätt.

 

Dagens lärdom: Lita aldrig på långtidsprognoser.

Eller ta alltid det säkra före det osäkra.

 

När Petter tog studenten hade det varit den varmaste maj-juni på åratal. Solen hade stekt världen varenda dag i tre veckor utan det minsta lilla moln. Fram till examensdagen. Då vräkte det ner från öppen himmel. Petter var glad att han hade kostym. Tjejerna i klassen hade fina vita klänningar, randiga i regnbågens alla färger av kombinationen konfetti och regn. Det påtagliga minnet från den dagen är hans numera rosa-blå-gröna studentmössa.

Partytältet som var tänkt som solskydd såg ut som när man häller vatten genom en sil.

Vi klämde in oss alla 30 i en fyra på 80 kvadrat på Ålidhem. Det var varmt och trångt, men det gick.

Senare samma kväll sken solen som aldrig förr igen. Idag struntar jag i vädret.