I mörkt vatten
Plötsligt avlöser den ena drunkningsolyckan den andra känns det som. Igår var jag ute och jobbade när hemvärnet sökte den försvunne långfärdspaddlaren, idag var det nytt pådrag vid Kylören och jag hann tänka på de två utländska kajakpaddlare jag träffade igår som skulle ge sig ut i Fårskärsviken.
Samtidigt nås jag av dödsbudet att en av Leksands storspelare genom åren, Erkki Laine, hittades drunknad i Finland. Erkki kom tillsammans med nuvarande löventränaren Kari Eloranta från Finland till Leksand den hösten jag började gymnasiet. Jag minns att jag tyckte Laine var ett så vackert klingande efternamn. Han blev kvar i Leksand i fyra år. På den tiden var det inte lika vanligt med utländska spelare i klubbarna och mina hockeyantagonister småjävlades med mig för att jag gillade finnar. Det var liksom inte riktigt rumsrent på den tiden. I somras var han i Leksand och spelade Allstar-match, lika blygt leende som alltid.
Nu är han borta. Och jag tänker på det märkliga i att jag 30 år senare minns den där tiden som om den vore igår. Jag önskar att jag någonstans kunde förmedla till hans fru och döttrar all glädje som Erkki och andra faktiskt gett många av oss. Att han satt sina outplånliga spår i mitt medvetande trots att jag aldrig kände honom. Det är något att vara stolt över. En sorts livsverk.
Senaste kommentarerna