Ringväxlingen
Idag är det 25 år sedan vi förlovade oss. Time flies, skulle man kunna säga.
Den där förlovningen var väl lite av en impulshandling. På den tiden körde Vasa-färjan med specialpriser just när skolorna hade kört igång. Man åkte över kvarken för ett par tior. Universitetets självstudiedagar tillbringades därför på finlandsfärjan, för där satt man ju ostört i konferenslokalerna hette det
.Och det var vid landstigningen i Vasa som min dåvarande pojkvän blev varse utförsäljning av förlovningsringar hos en finsk guldsmed. Han har alltid gillat att göra bra affärer min man.
Så hips vips befann vi oss hos den här guldsmeden och skulle berätta vilket datum vi hade tänkt förlova oss och förstås gravera in. Den detaljen hade vi inte ens tänkt på. Vi tog en snabbtitt i kalendern och såg att 1 september var en lördag och så slog vi till.
Det vi inte heller hade tänkt på var att det skulle ta någon dag att gravera de där ringarna. Vi fick alltså ta båten hem samma kväll ( det blev billigare än att boka hotell) och åka tillbaka dagen efter och hämta ringarna. På den resan fattades många andra livsavgörande beslut, men det tar jag en annan gång.
Idag ska vi bara njuta och vara lyckliga över att vi lyckats hålla ihop i 25 år utan att ha ihjäl varandra och faktiskt har planer på att fixa 25 år till utan större ansträngning. Vilket bra val vi måste ha gjort.
Senaste kommentarerna