BB med en handlingens man
När jag vaknade i morse konstaterade jag att det är precis samma väder idag som den här dagen för exakt 21 år sedan. Skillnaden är att då hade jag ont på alla möjliga ställen, utom i örat.
Idag fyller nämligen Petter 21 år.
Jag gratulations-uppmuntrade honom med ett sms i morse, med en kortfattad sammanfattning av den här morgonen.
Min mamma kom hit och skulle vara barnvakt åt Sofia, 1 år. Hon ville få iväg mig så fort som möjligt för ”det känns alltid bättre när man är på plats” sa hon med fem förlossningars erfarenhet bakom sig (och vetskapen om att min första förlossning gick rasande fort). Skillnaden mellan min mamma och mig är dock att hon inte gillat själva förlossningen så himla mycket. Det gör däremot jag, så jag såg verkligen fram emot den här spännande dagen och hade absolut ingen brådska.
När jag bad min man bära ut kassen med min stickning till bilen sa hon aningen desperat ”men HUR kan du tänka på den NU??”
Min man, som förmodligen också var förväntansfull ( läs betedde sig som en yr höna) denna morgon tog istället soppåsen och gick ut med den till bilen.
När jag suckade över det innan jag tog stick-påsen och gick med stormagen sa mamma ”Men ojojoj nu är han verkligen nervös”.
Uppenbarligen hade vi alla helt olika åsikter om min mans uppträdande för när vi satt oss i bilen sa han ” Vet du, jag är inte det minsta nervös, jag måste verkligen vara en handlingens man”
Då suckade jag bara djupt. Idag skrattar jag gott åt ordvalet som kom från den då 25-årige mannen som lyckligt ovetande just burit ut sop-påsen till bilen.
Men iväg kom vi och strax efter lunch ploppade Petter ut på förlossningen, helt odramatiskt inför ett par ambulansmän och en hop läkarkandidater som skulle lära sig hur kvinnor föder barn. Min man fick i vanlig ordning ordning hålla sig på armlängds avstånd från sin fru som "kan själv" när hon vill vara koncentrerad på något viktigt. Jag är i min egen bubbla när jag föder barn.
En stund senare var jag glad och nöjd med att ha klarat även min andra förlossning utan smärtlindring och över att allt gick bra förstås. En pojke på min farmors 70-årsdag.
Idag är den första födelsedagen han inte bor hemma längre. Vad märkligt det känns att han blivit så stor.
Senaste kommentarerna