Hål

Och det där med håltimmar är något som jag redan är less på.

Vissa dagar hinner jag knappt få iväg unghögen innan delar av den är tillbaka. Som en bumerang. Och oftast då i utökad skara.

 

Kommunens spariver med vikariestopp har nämligen fått högst påtagliga effekter för undertecknad. I flera dagar har båda mina högstadiebarn haft en jädra massa sånna där ”hål”. De går liksom i skift, det är aldrig tomt här. Det är sjuka lärare, bortresta lärare, lärare som är hemma med sjuka barn, lärare på utbildning.
Helt i sin ordning, men jag önskar det fanns vikarier. Och vad händer om det blir en rejäl influensapandemi?
 

Nu är ju inte barnen alls ledsna för det. Tvärtom. De tycker i vanlig ordning att jag lägger mig i när jag är på väg på föräldramöte och säger att jag ska ta upp det där med lärarlösa lektioner.

Men faktum är att jag funderar över hur ungar som inte har det så lätt i skolan hinner med att göra det man ska om det går bort alltför mycket undervisningstid?

 

I fredags hade Isa sovmorgon för att läraren första timmen skulle vara borta. Anton traskade iväg för att ha lektion med en lärare som varit sjuk i ett par dagar, och som han på grund av (min tolkning) / tack vare ( Antons tolkning) fått extra X-box-tid för hemma i sköna soffan under sina ”hål”. Han kom tillbaka hem tio minuter senare, sur som bara den för att han inte hade fått sovmorgon nu när läraren ändå skulle vara borta även denna dag. Isa kom hem efter halva dagen eftersom hon har samma lärare som Anton och sålunda fick en ledig fredag eftermiddag.

 

Lärarna kan inte göra mycket, det vet jag. I ”vår” klass högg vi rektorn på föräldramötet, som bedyrade att ingen undervisning skulle vara i fara. Man har bara inte fått in rutinerna än.

Men nog tänker jag hålla ögonen på det där. Eller rättare sagt, det blir svårt att undvika eftersom jag har full koll på när de passerar hemma.

 

Idag kom Isa tillbaka hem efter första lektionen. Jag störtade ut i hallen.

”Hjälp” sa hon när hon tittade på mig med en blick som om jag vore ett psykfall.

”Nej, vi har INTE hål” fortsatte hon innan hon störtade förbi mig.

”Jag hade bara glömt en sak” sa hon innan hon försvann lika fort igen.

 

Jag misstänker att de snart sätter sig i garaget under sina håltimmar, så att jag inte märker att de har ”hål” igen.