Tyst i klassen

Isa har varit väldigt mån om att jag inte ska anstränga min röst. Hon svarar gärna i telefon och vidarebefordrar meddelanden till sina syskon och påpekar att jag inte borde anstränga mig.

Så rart att hon månar om sin mamma, tänkte jag.

 

Sen slog det mig. Jag har utvecklingssamtal med Isa idag.

Jag kommer inte att kunna ha en enda synpunkt på lärarlösa lektioner, märkliga omdömen eller sidsnacka om väder, kommunpolitik eller influensan.

Det hela kommer att vara avklarat på kortast möjliga tid.

Jag fick nu en bestämd känsla av att Isa älskar att jag inte har någon röst idag.