Anton börjar bli hungrig. Ingen högoddsare.
Anton: hur långt är det till Örebro?!?
Isa: Du menar pennybridge?
Anton: Vi skulle ju äta där!
Maken:Nej det skulle vi inte,vi åker ju inte Ens den vägen.
Anton: Men åhhh …var skulle vi äta då?
Maken: I damn-e
Anton: Jag vet inte var det är!
Maken:Svär!
Någon som har räknat ut att vi ska äta i Gävle?
Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
Senaste kommentarerna