Leifing

Mina barn brukar anklaga mig för Leifing. Ni vet den där rörelsen där man går långsamt, utan stress. Och ja, jag avskyr att gå fort, om det inte är i rena tävlingssammanhang. Att gå fort innebär stress helt enkelt. Dessutom har jag minst en decimeter kortare ben än övriga familjemedlemmar.

I morse skulle Julia iväg och hade lite bråttom.
Julia: Mamma, hur lång tid tar det att gå till trafikskolan?
Jag: En kvart kanske.
Julia: Ok.
Jag: Eller tio minuter för dig. Du går ju ganska fort.
Julia: Jag?? Jag går väl inte fort.
Jag: Jo, det gör du väl. Jämfört med mig.
Julia: Jamen, vad är DET för jämförelse???
 
Av barn och dårar får man höra sanningen.
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.