Jag har tränat för kvalserien ikväll. Leksand-AIK fick upp mitt blodtryck till ungefär de nivåer det förväntas ligga på några veckor i mars-april. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska överleva det ett år till.
Från att ha defilerat fram till 4-0 ( jag började ställa in mig på att komma isäng vid halv tio) gick AIK ikapp med hjälp av tur som tokiga och en domare som inte lärt sig straffregeln.
Det är ett under att jag inte slog soffbordet i bitar. Jag fick nöja mig med att se Jean- Luc Grand-Pierre slå en AIK:are i bitar. Jag är ingen vän av hockeyslagsmål, men när man är så dum att man går in och kastar handskarna mot en sån som Grand-Pierre, får man skylla sig själv. Det är väl klart att han vill ha en fight. Och det fick han. Ja eller han fick åtminstone rejält med stryk. Jag får nog hålla med Tomas Sandström när han berättade att han i NHL hade försökt sig på liknande fajter några gånger.
”Ibland går det helt åt skogen”
AIK:s tränare Roger Melin stod bredvid och hade mycket svårt att hålla sig för skratt.
Och Fredrik Carlsson är nog ganska svullen och öm i ansiktet i morgon.
Förlängning och Leksandsvinst efter straffar var fullt tillräckligt för att jag skulle ha puls i en timme till.
Nu är jag totalt utmattad. Jag är dessutom fortfarande adrenalinhög. Det är en väldigt dålig kombination när klockan närmar sig midnatt.
Dagens visdomsord: Om du är AIK:are. Bemöda dig inte om att köpa lotter närmaste kvartalet. Du har nämligen gjort av med all din tur ikväll.
Senaste kommentarerna