Bakljus
Jag gick lite bet i logistiken trots allt. Å andra sidan var det ett extra tillägg kan man säga. Jag hade flaggat för att vi skulle vara hemma efter 22.
Allt flöt fint fram till Sundsvall där vi tog en IKEA-pizza i rekordfart. En av brudarna längtade hem till pojkvännen och insåg att vi kanske kunde hinna hem till Nordmaling och Umeå-bussen som avgick 21.15.
Det gjorde vi inte. Vi missade den med några minuter.
Ungefär hundra miljoner långtradarkolonner på vägen satte stopp för den perfekta resan. Sånna där upplysta långtradare som man såg i Coca-Cola-reklamen förr i tiden. Jag fick till och med den jingeln på hjärnan!
Nåja. Nu skulle hon få vänta på 23.15-bussen istället.
När nu bilen ändå var varm, slängde jag av resten av unghögen på olika adresser, plockade upp min man hemma och så fortsatte vi med den unga damen in till Umeå och vände direkt hem.
I natt har jag sovit djupt, men inte drömlöst. Jag har nämligen sett miljontals långtradarbakljus flimra förbi mina ögon i REM-sömnen. I all oändlighet.
Faktum är att vi bara mötte en handfull personbilar på landsvägen mellan Sundvall och Nordmaling ( om man bortser från passagen genom stan i Övik och Härnösand).
Men det är ruskigt mycket långtradartrafik. Undrar om det blir ändring på det med Botniabanan?
Senaste kommentarerna