Påverka eller pynta

Vi har som bekant bytt badrumsfönster och satt in ett mindre. Vi har förgäves väntat på muraren sen i september. Nu är jag redigt less på att se masoniteskivan i tegelfasaden.

Så min briljanta idé var att göra något juligt av den. Vi har haft en stor kartongtomte på vinden, en Cloettatomte som morsan använde i julskyltningen på kiosken där hon jobbade för ungefär hundra år sedan. Den har varit på upphällningen i flera år, men jag har inte förmått mig att kasta den. Förrän i fjol vill säga. Och ni vet ju hur det är. Allt som man kastar efter många år kommer man per automatik att behöva sekunden efter.

 

När jag letade julpynt för att dölja den där masoniten kom jag ihåg att kartongtomten var kastad. So classic, som mina barn skulle ha sagt.

Istället hittade jag en filmaffisch med lite rött i kanten, vilket jag trodde var en tomteluva. När jag fortsatte att rulla upp den såg jag en pepparkaksgubbe. Perfekt julaffisch tänkte jag.

När jag hade rullat upp hela visade sig däremot att det var den lille elake och patetiske Lord Farquaad från Shrek-filmen. Tillsammans med den där pepparkaksgubben med ett ben.

Lite juligt lät det väl ändå?

 

Så nu pryder Lorden och gubben vår entré. Med en blinkande, flerfärgad, kitschig ljusslinga runt omkring. Den skulle bli totalt utdömd av alla inredare.

Jag var lite oroad för att barnen skulle bli rädda, han är ju lite otäck Lord Farquaad.

De älskade den. De skämdes inte ens för mammas tilltag den här gången.

Kanske är symboliken att man blir snäll om man äter ett ben av en pepparkakasgubbe såhär till jul?