Prestigemötet

Allra gladast är nog sonen som fick avgöra sudden death i semifinalen mot lärarna. Jag har fått en fullödig rapport från hans sista sekunder i matchen.

”Jag hade sån mjölksyra att jag knappt orkade springa eller tänka när jag hörde Toms pappa vråla från läktaren ”sätt den dåååå”. Och det gjorde jag, rätt i krysset. Fatta vad mitt adrenalin pumpade när jag satte den”

 

Enligt utsago från andra vuxna på plats var lärarna ena riktiga fulspelare! Jaja, säger jag. Det här matcherna är ingen lek om ni trodde det. Jag har fått en utförlig rapport. Ta den med ett leende.

Musikläraren Samuel såg enligt uppgift väldigt besviken ut efter att ha tvingats släppa in det där sista skottet. Kurator-Ola förvandlades till en riktig demon på planen och använde både klubba och händer när vinnarskallen slog till.  Någon lärare jag inte lyckades identifiera som enligt uppgift kan vara idrottslärare utifrån var ”sjukt bra”. Lärare Blomberg som själv brukar döma matcher klagade mest på domsluten och Fysiklärar- Fritjof var den enda som höll sig lugn och aldrig klagade på domaren.

Enligt uppgift hade Antons mentorer Ann-Margret och Lena stora problem med lojaliteterna, men höll på sin klass istället för lärarlaget till slut. Och kurator-Ola tackade för god match och berömde 7B:s spel efter matchen. Inga sura miner alltså.

 

Ikväll kommer storsonen hem och det kommer säkerligen att pratas innebandy hela kvällen, eftersom hans klass vann turneringen flera år på sin tid. Bland annat i en ödesmättad final mot just lärarna.

I morgon bitti ska jag med andra ord fira min födelsedag på Norrskenshallen med innebandyfinal. Det blir fantastiskt.