Jag får nog göra någon sorts sammanfattning av jul och nyår, för jag har varit ruskigt omotiverad till att ens slå igång datorn. Det är nog ett sundhetstecken tror jag. Hur ska man ha tid att blogga när man har fullt upp med att sova igen tid, vända på dygnet, äta fikon och se en massa hockey?
Frukost serveras mellan 10 och 16 på dagarna. Lunch mellan 16-23. Middag i bästa fall nattetid, såvida den inte uteblir. Vi kliver lite på varandra i fjortonpersonershushållet, vet aldrig vem som sover var, eller hur många som sover hemma eller borta.
De två äldsta döttrarna delar rum under julen och häckar gärna under sina jultäcken med sina bärbara datorer.
Vi har skor och vinterkläder för ett helt kompani i hallen. Jag sorterar undan tomma julmustflaskor i parti och minut hela dagarna och bakar bröd sent varenda kväll. Ingen ordning alltså.
Och inte blir det bättre av att Sverige spelar semifinal i junior-VM klockan 03.00 i natt. Jag slötittar på Kanada-Schweiz just nu och överlägger med mig själv om jag ska spela in hockeyn och se den tidigt i morgon bitti istället?
Nyårsafton förFLÖT fint i simhallen där jag och mina fyra syskon med familjer, morsan med sambo, min svägerskas bror med familj, mor och sambo och några fripassagerande barnkompisar firade fjolårets sista kväll med vattenlek. .bmp)
Vi blev 35 personer. Vi har förökat oss nåt förbaskat! Barnbordet tillät både mössa och mobiler vid middagen!
Efter trerättersmiddag med kall räkpaj och laxmousse, oxfilé och potatisgratäng och panacotta med hallon och ckokladtårta Varenne så smällde vi in tolvslaget hos min minsta lillebror i deras nya hus. Jag skålade i min favoritchampagne Moët et Chandon, åt en fantastisk Jansson som vickning. Vi klev upp vid två på nyårsdagen och det var enormt skönt.
Klädstilarna varierade. Brorsan hade som vanligt smoking och lillasyster bytte klänning fem gånger innan hon gjorde entre, men mat blev det till slut och gott var det.
Den 2 januari åkte vi till Skellefteå och hälsade på svärmor på hennes korttidsboende i Bureå. På vägen dit fick vi fem motorstopp på E4 och jag kan möjligen förlåta bilen om det nu var isproppar, men jag börjar tvivla på att det är problemet!
Sedan till svärfar för att Petter skulle visa farfars hus för sin flickvän. Eller rättare sagt skulle han visa mina gamla kärleksbrev, skrivna till min nuvarande man, som ligger i en låda i hans gamla pojkrum. Jag har tröttnat på att försöka hindra dem och försökt förlika mig med insikten om hur patetisk jag kunde vara i 20-årsåldern.
Vi åkte vidare till svägerska för släktmiddag och alla slocknade i soffan i väntan på middagen. Barnens trötthet märktes på det hysteriska fnittret över de mest meningslösa saker. Som fasters hembroderade kudde med den välkomnande texten ”Skönt att komma hem” som de genast associerade helt andra saker till…..
På väg hem fick vi bara ett motorstopp och det i Bygdeå. Men jag lovar, jag höll andan hela vägen hem.
Idag har jag jobbat lite, fikat med vänner från Skåne, fått en alldeles äkta spettekaka, bakat tre sorters kakor och tittat på mina gamla bröllopsfoton.
Naturligtvis har jag också ådragit mig den traditionella slut-på-julen-ångesten. Åh, jag vill verkligen inte att julhelgens charmerande oordning ska ta slut! I synnerhet inte lika fort som dagens kakor som tydligen har "avdunstat" i kaklådan.
Det är bara den hermetiskt tillslutna spettekakepåsen som klarat sig från "avdunstning" tydligen. Jag trodde jag hade bräddfyllda burkar ett par dagar till, men det kunde jag ju glömma…
Senaste kommentarerna