Ledstrejk
När jag tappade temuggen i golvet igår insåg jag allvaret. Jag hade så ont i lederna att jag inte kunde hålla en kopp. Vartenda steg tog emot och både knä- och fotleder svullnade. Jag kunde nästan inte lyfta en tallrik, handlederna bara strejkade. Och värst var det i fingrarna. I de sista lederna på fingrarna. Där molvärkte det nämligen hela tiden.
Jag fick nästan panik när jag knappt klarade av att trycka på knappen till fjärrkontrollen. Än mindre svara på sms. Oundvikligen kommer insikterna.
Är det så här det känns att vara reumatiker? Eller att bli gammal och utsliten?
Tänk att leva så hela tiden.
Tänk att leva så hela tiden.
Idag är det lite bättre. Hostmedicinen gjorde sitt i natt. Jag använder inte pek- och ringfinger, det gör för ont, men jag känner ju att det är på bättringsvägen. Det som är sämre är att min man kom hem från jobbet igår och huttrande snavade i säng direkt. Det är inte ultimat med båda vuxna sjuka i familjen.
Som kronan på verket ser jag snön vräka ner igen. Det känns som några dagar till innan jag klarar att hålla i en snöskyffel.
Senaste kommentarerna