Sängen var inom räckhåll när vi svängde…

Sängen var inom räckhåll när vi svängde in på vår gata efter en låååång dag i Skellefteå. Och inte minst en hemväg med djupsnö, lapphandskar och snörök hela vägen från norr. Man såg inga långa sträckor framåt. Ändå hade jag inte räknat med en höfthög plogkant som plötsligt skulle skottas bortklockan två på natten för att jag skulle kunna köra in bilen på vår långa garageinfart. Min man ville lämna bilen på gatan och ta allt i morgon. Jag somgenast tänker 73 steg framåt insåg att den möjligen kunde bli överkörd av en plogbil alternativt inte starta utan motorvärmare när sonen ska till skidbacken i morgon bitti. Alltså skulle jag tjura mig ut och skotta tänkte jag. Min medvetslöst trötta och nyväckta man hade inget vidare humör men ingen av oss var tydligen trött nog för att inte orka flyga i luften. Det slutade med att han skottade bort plogkanten ( det gick fort när han var så arg på sin tjuriga fru) så att jag kunde forcera en snöfylld infart med lite sats och våld. Motorvärmaren är i, jag har pulsat med all packning in till huset och gatan är fri att ploga. Vi är sams och har just enats om att det där nog var en nödvändig kompromiss och nu ska vi slumra till curlingfinalen och alla bronsintervjuer med Myhrer. Och jag ska inte ens tänka på snö.