Hel utan hål

Sist hade han ett stort ”hål” i huvudet efter att jag missuppfattat steglängden på maskinen.

Idag har han en mycket vädjande hållning och jag ger med mig. Igen. Mot allt bättre vetande.

 

Jag klipper och klipper. Noga. Och kolla steget på maskinen gång på gång. Jag gör inget överilat. Jag är lugn och metodisk. Jag är så långsam att jag får mjölksyra i armen.

 

Så börjar han säga hur han vill ha det där och där och där.

Jag känner att jag börjar ilskna till, men biter ihop och säger ”okej” och sen struntar jag i vad han har sagt.

Jag klipper som jag vill. En helt ny strategi.

När jag är klar går han fram till spegeln och synar frisyren innan han säger ”bra”.

 

För första gången har vi klarat en klippning utan att bli ovänner. Jag har varken gjort hål i huvudet eller klippt honom i örat. Jag har inte tappat humöret. Jag är som en ny människa!

 

Kan det vara för att Leksand nu är helt klara för kvalserien?