Först chock. Sen kom ilskan. Besvikelsen. Frustrationen. Flera dagar i ett svart hål. Nu är allt det där ersatt med en liten strimma av hopp.Mycket liten, men den finns ändå. Säsongens sista match. Besvikelsen idag kan inte bli större än den i torsdags. Men Glädjen KAN bli enorm, även om halmstrået är både bräckligt och utnött. Är det sånt som kallas mental förberedelse? Det mänskliga psyket är fantastiskt. Nu kör vi!
Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
Senaste kommentarerna