Döden gjorde ett abrupt slut på vår söndag….

Döden gjorde ett abrupt slut på vår söndag.
Jag hade precis lagt mig när mellandottern kom upp, helt förkrossad, efter beskedet att hennes kompis pappa dött. Hon var otröstlig, fullt förståeligt.
Dagen avslutades därför med ett samtal om liv och död, om hur man  kan finnas till hands och hur man kan reagera på olika sätt. Hur fort saker kan hända. Erfarenheter av dödsögonblick. Värdet av att ha varit med när det hände. Allt.

Det är den andra pappan i Julias klass som går bort på kort tid. Det väcker tankar om varför och hur tunn livslinjen är, vad det är som skiljer och när det kan drabba ens egen familj. Jag har legat vaken och tänkt på den drabbade familjen, på mamman, på barnen, på andra i deras närhet. Det är en svår tid för dem just nu, med mörker som man måste igenom. Och alla vi som har lyckan att vara i livet idag borde tänka en gång extra på det och ta vara på tiden. Alla har inte den gåvan idag.