Valborg
Det var enklare förr att hålla reda på ungarna på Valborg. Sofia knappt två månader gammal firar sin första valborgsmässoafton i sin födelsestad Uppsala, i bärselen på min mans mage. Jag hoppas hon kunde gå själv i år.
För första året sen urminnes tider hade vi inga engagemang åt Nordmalings Sjöscoutkår på valborgsmässoafton. Vi har inga barn i scouterna längre. Det hindrar ju inte att man ska gå ner till brasan, köpa en massa lotter, äta korv och träffa folk.
Dessutom vill jag gärna hålla mig i krokarna för att se vad mina barn har för sig, även om jag inte utgår från att de ställer till med något.
Mellandottern, svärdottern och hennes tjejkompisar åt middag i Hörnefors, Anton var sur för att han inte hade några smällare och Isa var tveksam till om hon ens skulle idas ut denna halvkyliga kväll, men hängde med i alla fall en stund.
Petter jobbade på ungdomsgården och fältade senare på kvällen. Alltså var det bara stordottern jag inte hade koll på. Och hon var den plats där det firas mest på valborg – i Uppsala.
Det är märkligt det där att trots att hon är 23 år så vill man liksom ha koll. Så trots utbytta sms så kollade jag sen på natten på webben om det varit extra stökigt i Uppsala. Som om jag skulle ha kunnat göra något åt det??
Efter brasan tog vi den traditionsenliga rundan på busstationen för att se om det var några ungdomar där och i så fall i vilket skick. Där stod som vanligt Nash och Gun Gustafsson och delade ut kommunens gratiskorv till frusna ungdomar. En rutt runt samhället ingår också i min valborgstradition, så även om jag hade mina enda två minderåriga med mig i bilen tog vi några varv. En alldeles normal valborg med andra ord.
Senaste kommentarerna