Okänsliga barn
Storsonen var i Sunnansjö igår kväll och han hade inte heller känt av jordskalvet, trots att hans ”svärfar” hade påtalat det. Vad är det för fel på mina okänsliga barn, tänkte jag.
Sen erinrade jag mig att det kanske kunde vara ett släktdrag.
När jag var ungefär sex-sju år inträffade nämligen en explosion på Karlabergsfabriken som låg i kvarteret intill vårt hyreshus. Den var så pass kraftig att den blåste ut varenda fönsterruta på fabriken och väckte alla boende i flera kvarter. Alla utom två personer.
På morgonen var det nämligen världens ståhej och alla, jag säger ALLA, hade varit uppe på natten och sett lågorna, förödelsen och brandbilarna. Alla utom jag och min bror. Vi hade sovit utomordentligt gott. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag grämde mig över att jag inte hade vaknat, när kompisarna livligt berättade om denna natt.
Jag vet inte om det är den där upplevelsen som präglat oss två syskon så att vi numera är extremt lättväckta och vaknar av minsta lilla. Vi vill helt enkelt inte missa en storhändelse en gång till. Mina barn kanske börjar sova illa på nätterna nu, när de inser att de just missat ett jordskalv.
Senaste kommentarerna